kan inte sova

02:13 lyser de röda sifrorna bortifrån mitt skrivbord. Mina bröder snarkar sött ute i vardagsrummet på varsin soffa. Dom har varit o kollar på Ice Cube idag och för att johan inte skulle behöva åka hem till Gnesta mitt i natten för att sen knapt hinna somna innan han skulle åka till jobbet så lät jag dem sova här.
Men jag då? Jag sover inte, ne idag kan jag bara inte. Har haft fullt upp hela dagen. Har tättat hela nio maskiner med allt från överkast till sängkläder till träningskläder, jag borde vara trött.. men nja, kan inte riktigt påstå att jag är det.

Tankarna snurrar i mitt lilla huvud. o Jag snurrar nog lika mkt i sängen, byter sida på sängen, ändrar kudden, ändrar sida på täcket..

Jag funderar över påsken.. de var så inte värt de.
Jag funderar på J. L. å hoppas på att dom såren försvinner..
Jag funderar på ett ensamt liv för ibland kan jag känna mig riktigt ensam.
Inget är riktigt som förr, både till det bra och det dålig, hemma i mora fanns det alltid någon.
Jag var aldirg riktigt singel under hela gymnasiet. eller jo, de skulle vara efter första advent i 3:an... men aah jag dateade ju en ett tag.. och gjorde mina misstag då också.. Sen hade jag ju alltid min familj och mina vänner i närheten. Jag hade alltid Christer där. Min älskade Christer, gud va saknar honom. Min bäste vän. Ibland brukar ja tänka tillbaka på den där tiden när Anis lämnat mig o när Christer o Cilla gjort slut, då låg vi o pratade nätterna långa. Vi skrattade, vi skojade, vi försvarade varandra. Vår vänskap går att beskriva på så många sätt, men jag gillar hur Christer alltid sa "jag o jessica är så bra vänner att vi skulle kunna ligga nakna brevid varan utan att ens kolla på den andra" det sa så himla mkt, framför allt om man kände "klister".
Idag är vi inte direkt tighta, jag har inte sett "klister" sen musik o motor, min avskedskväll.

Saker o tankar som detta gör att jag kan känna mig så ensam. Ja, jag e nog inte så ensam. Jag har mina vänner i skolan, jag har vännerna i mora, jag har evelina ute i stavsnäs o alla de andra runt om stan. Men det är inte som förr.
En vän frågade mig här om dagen vad de var med mig, men frågan var som bort glömd innan ja hann svara... ja vet personen i fråga har mkt just nu... men aah.. ja måste säga, att just då kände ja mig som addison

"Stop asking! Because no matter what you ask, the answer is I don't know. I'm doing everything I can[....] But there's not a lot I can say to comfort her and there's not a lot anybody can say to comfort me. I'm doing my best.[....] Now I need you to do your best, and I need it to be better than standing here asking me the world's stupidest questions. Because I don't know!"

men hey that´s life.. I morgon är det fredag.. då blire fest, då blir de inte ensamt.. kanske på kvällen, men då lär ja ändå vara full o glad:P