two at one place

Ibland kan jag vara väldigt nöjd med att bo själv, ensam i min lägenhet. Då är allt som man själv vill ha det, man har bara sig själv att skylla om något skulle gå fel. Man får bestämma själv vad man ska äta o vad kan se vad man vill se på tv.
Men sen finns det ju dom dagar som man inte e själv, de dagar man delar säng med någon, i mitt fall min pojkvän. De dagarna är dom dagar som man ska lyckas hitta något som passar oss båda på tv, komma överrens om vad man ska äta till middag etc... inte så stor grej igentligen.
Men sen så finns de ju dom där grejerna som kan reta gallfeber på en, tex som dom gånger man kommer hem och ser att brödrosten fortfarande sitter ansluten till kontaktuttaget, trots att man på pekar varje gång att det är brandfarligt att låta den sitta kvar. Eller då man ser att disken står på bänken efter frukosten, trots att diskmaskinen står öppen o väntar på att bli fylld.
Och så har vi dagens grej.. jag kommer hem tunt halv 6 efter en dag i skolan och börjar laga mat. Allt är klart, förutom såsen. Jag går till kylen för att hämta mjölken som behövdes till just såsen men när jag tar tag i mjölkpaketet så är det väldig väldigt lätt, så jag skakar på paketet och märker att det är ytterst lite kvar i paketet. På skoj mäter jag upp mängden mjölk, och resultatet blev 2 matskedar, dvs 30 ml :P haha! Vem ställer in 30 ml mjölk i kylen? de e ju inte ens en halv dl:P Jag fick lov att ringa Gustav som bara skrattade:P

Ja jag vet, de e töntiga grejer att gnälla över men erkänn det är irrirerande, men endå saker man lär sig leva med, för det är det värt så länge man får dela ett liv med den man älskar. :)

You know how when you were a little kid and you believed in fairy tales, that fantasy of what your life would be, white dress, prince charming who would carry you away to a castle on a hill. You would lie in bed at night and close your eyes and you had complete and utter faith. Santa Claus, the Tooth Fairy, Prince Charming, they were so close you could taste them, but eventually you grow up, one day you open your eyes and the fairy tale disappears. Most people turn to the things and people they can trust. But the thing is its hard to let go of that fairy tale entirely cause almost everyone has that smallest bit of hope, of faith, that one day they will open their eyes and it will come true.