Karolina ringde mig nyss. Hon satt i bilen på väg in till mora för att träffa lite kompisar.
Karro o jag babblade på som vanligt, tills karro kom in på den viktiga frågan, som jag på något vis försökte undvika.
Jag berättade allt utan att säga allt men genom att fråga om hon ville ha detaljer så förstod hon innebörden av det hela, vilket ändå kände hur skönt som helst.
Jag väntade ett tag på att få en reaktion men den kom aldrig. Jag hade förväntat mig en uppläxning som hette duga, jag var beredd att bli dömd och utskälld men ack så fel jag hade.
Karro lät faktiskt förstående! De e så skönt!
O jag vet att nu när hon vet hur bra jag mår så kommer hon stå på min sida!
De e så skönt att hon äntligen vet, för annars är det som om de inte finns, som om inget hänt..Karro is my person, telling her makes it official!! but still unofficial
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar